Vi har länge tyckt att vi ska gå över till euron. Det tycker inte Anders Borg i sin senaste bok, i varje fall så länge den sannolikt kommande eurokrisen inte är avklarad. Vi inspireras av honom och försöker förklara vilka spänningar som byggs upp inom euron och som kommer att skapa stor turbulens framöver. Läs också om veckans missräkning.
I den här krönikan tecknar vi en bakgrund och fortsätter i några följande krönikor med orsakerna till en sannolikt kommande eurokris och hur den skulle kunna utspela sig.
Söndagen den 14 september 2003 röstade 55,9 procent av de röstande i Sverige nej till euron. Valdeltagandet låg på 82,6 procent. Vi själva röstade ja. Den 12 september dvs fredagen före folkomröstningen stängde vår valutakurs på 8,84 kronor per euro.
I fredags, drygt 21 år senare, stängde kursen på 11,47 kronor per euro. Vi får således idag betala 30 procent mer för en euro. Inte något att vara stolt över. Hade vi gått över till euron så hade vi idag haft ett helt annat Sverige. Det är svårt att uttala sig om vad som hade hänt om vi hade röstat ja men tillåt oss ändå att spekulera lite grann.
Låt oss börja med en populistisk iakttagelse. En charterresa till Kanarieöarna som idag kostar 50 000 kronor hade med oförändrad valutakurs bara kostat 38 500 kronor. Vi utgår då ifrån att resebyråns kostnader nästintill helt är i euro. Även om vi inte är de fattiga kusinerna från landet så tvingas vi acceptera att vi som svenskar inte kan vara så spendersamma längre.
Om vi hade gått över till euron så hade valutakursen gjort att våra lönekostnader uttryckta i euro varit mycket högre än om vi inte gått med. Våra fackföreningar har ju nu dessutom varit mycket förståndiga och våra faktiska löneökningar har ju varit modesta vilket gjort att våra lägre lönekostnader har blivit en konkurrensfördel. Vår ekonomi har alltså starkt påverkats av att vi har blivit mycket mer konkurrenskraftiga vilket förklarar våra exportföretags goda lönsamhet och makalösa framgångar på världsmarknaderna. Myntet har dock en baksida.
Cirka 75 procent av vår export går till övriga Europa och våra relativa löner har, som följd av kronförsvagningen, sjunkit jämfört med de europeiska. Våra exportframgångar bygger således på att vår arbetskraft relativt sett blivit billigare. Men är det verkligen med billig arbetskraft vi ska konkurrera. Vi tycker inte det. Låt oss jämföra med hur det gått för Danmark och Schweiz.
Den första kolumnen i tabellen nedan visar hur mycket mer eller mindre man i respektive land får betala för en euro idag jämfört med den 12 september 2003 dvs fredagen före vi i Sverige avstod från att gå över till euron. Notera då att en ökning betyder minskning av valutans värde och en minskning således en ökning av valutans värde.
I den andra och den tredje kolumnen finner du köpkraftsjusterad BNP per capita 2003 respektive 2023 uttryckt i konstanta 2021 år dollar (data.worldbank.org) och i den fjärde kolumnen ser du förändringen. Tyvärr får vi nöja oss med 2023 eftersom vi inte har några tillförlitliga siffror för 2024.
| Förändring av valutan 2003-09-12 – 2025-01-31 | BNP 2003 | BNP 2023 | Förändring av BNP 2003-23 | |
| Sverige | +30% | 50 393 | 63 115 | 25 % |
| Danmark | 0 | 58 467 | 72 097 | 23 % |
| Schweiz | -40% | 67 531 | 82 558 | 22 % |
Vi får alltså betala 30 procent mer för en euro när vi köper vår charterresa till euroland. Schweizarna får 40 procent mindre. Danskarna ligger ungefär på samma nivå vad det gäller relationen mellan sin egen valuta och euron.
Å andra sidan blir våra exportvaror mycket billigare när vi säljer till euroland. Schweizarnas varor har däremot blivit mycket dyrare. Danskarnas exportpriser till euroland har inte påverkats av valutakurserna eftersom de var så smarta att knyta sin krona till euron 1999. På den danska banksedeln står det fortfarande danska kronor som i praktiken är jämförbara med euro.
Den svenska ekonomin har kraftigt stimulerats av den devalverade svenska kronan. Effekten har dessutom förstärkts av att kronförsvagningen har varit ännu större gentemot dollarn. Studerar vi BNP:ns förändring per capita ser vi däremot att ökningen har varit ungefär lika stor i både Sverige, Danmark och Schweiz. Vi har således inte haft någon fördel av vår devalverade krona. Snarare en nackdel när vi ska köpa något från euroland. Detta kan förefalla vara ett mysterium.
Vi har inte sett någon studie som försöker förklara detta mysterium men vi har i våra tidigare krönikor lanserat en hypotes. Vi tror nämligen att devalveringen, med tanke på våra relativt sett lägre löner, har bevarat och kanske också expanderat arbetsintensiv industri i Sverige samtidigt som omvandlingstrycket har varit mindre. Hade vi gått med i euron hade vi sannolikt haft en mer kapitalintensiv industri, mer innovativa produkter och fler sysselsatta inom högavlönad kompetensintensiv verksamhet.
Hade vi bundit vår krona till euron liksom danskarna gjorde så hade flera arbetsintensiva fabriker lagts ner och i stället hade ökad innovationskraft gjort våra lastbilar och andra exportvaror ännu mer konkurrenskraftiga. Kompetensintensiv verksamhet inom till exempel läkemedelsindustrin hade varit större.
I stället visade vi på motsatsen när AstraZeneca flyttade forskning och utveckling till utlandet och i stället expanderade läkemedelstillverkningen i Södertälje. Inget ont i det senare men vi hade gärna även behållit forskningen och utvecklingen. Ett annat övertydligt exempel stötte vi på för en tid sedan när ett företag i Småland, ingående i en internationell koncern, flyttade arbetsintensiv montering från Ungern till just Småland. Till lokaler som tidigare hade inrymt högteknologisk utveckling!
För inte är vi sämre än danskarna och schweizarna. Kan de konkurrera med högavlönad arbetskraft så kan väl även vi. Det har vi gjort förr. Men nu får vi inte överilar oss. Att gå med i euron just nu vore nog inte så smart. Anders Borg har övertygat oss och till det återkommer vi. Han befarar nämligen att vi står inför en eurokris och då kan det vara bra att ha en självständig valuta och slippa stödja överbelånade länder på kontinenten.
Veckans missräkning
Vi hade räknat med att BioArctic efter godkännande i bland annat USA, Storbritannien, Japan och Kina i veckan slutgiltigt skulle få sin alzheimermedicin godkänd av EU-kommissionen, som nu dock har begärt in ytterligare uppgifter från BioArctic och dess samarbetspartner. Tyvärr får många patienter i Europa vänta ytterligare några månader på sin medicin innan ett högst sannolikt godkännande kommer.
Man kan inte låta bli att fundera på om EU:s läkemedelsmyndighet EMA (European Medicines Agency), som bereder frågan, har agerat helt korrekt. Originellt nog finansieras EMA till 86 procent av de stora läkemedelsbolagen (www.investigate-europe.eu). Däremot tillhör BioArctic och dess partners inte finansiärerna. Det gör däremot amerikanska Eli Lilly, som har ett konkurrerande läkemedel inom Alzheimers, liksom danska Novo Nordisk som också har ambitioner inom samma område.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
25-02-02 Nr 5
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Hej Marketz,
Som vanligt goda insikter. För mig har det alltid varit uppenbart att det som hände 2003 var ett klart felbeslut. Redan långt tidigare pläderade gamle ASEA/ABB chefen Percy Barnevik för att vi i Sverige inte ens skulle försöka konkurrera med lågavlönad arbetskraft, Sverige skall konkurrera med högkvalitativa kompetenser. En sanning då och en sanning nu. Vi skulle haft inte bara högkvalitativa produkter utan också som en direkt följd högkvalitativ nivå på alla våra lärosätens alla nivåer. Tänk att det ska vara så svårt att förstå att det måste satsas intensivt på skolor, lärare och utbildning vilket per automatik i sin tur leder till högkvalitativ forskning och utveckling som i sin tur… osv. Vi ska alltså inte vara så ledsna för att Alvestaglassen tillverkas i Nederländerna, möjligen lite ”skämmigt”.
Christian,
Som vanligt är vi på samma våglängd. Men kan du förklara varför det gått så bra för Schweiz trots deras revalvering? Visst har de gått från klockor till big pharma men räcker det som förklaring?
Nils-Åke
Hej!
Jag har läst Anders Borgs bok och jag håller helt med honom.
Jag har alltid varit skeptisk till euron och jag tycker att vi har haft en enorm nytta av att inte vara med. Hade vi varit med hade vi haft mycket högre arbetslöshet och slagit ut inte bara enskilda företag utan kanske även hela landsändar. För att det ska fungera med en gemensam valuta behöver man gå någorlunda i takt ekonomiskt och det går inte med så skilda förutsättningar. Om man inte kan röra valutan blir det orimliga krav på finanspolitiken.
Lennart,
Du som har varit med länge kan du förklara varför det gått så bra för Schweiz trots deras revalvering?
Vi borde kanske se Schweiz som en förebild? Deras bankaffärer imponerar dock inte.
Nils-Åke