Ja, något liknande pågår just nu beträffande privata kreditfonder. Flera andelsägare börjar dra öronen åt sig och vill ta ut sina pengar men själva upplägget gör att de kan sitta med skägget i brevlådan och får gott vänta på att kunna sälja sina fondandelar.
Banker har spelat en vital roll i olika finansiella kriser. Vi går tillbaka till 30-talet. 1931 blev stora kreditförluster kända i Creditanstalt i Wien, som då var Österrikes största bank. Insättarna fick panik och rusade bokstavligen till banken och tog ut sina pengar. Banken kollapsade och krisen spred sig till flera banker i Europa. Samma fenomen uppstod i USA och den stora depressionen var ett faktum.
I USA infördes därefter omfattande regleringar av bankerna. Hårda krav på utlåningen infördes med syfte att förhindra kreditförluster. Andra länder världen över följde efter. I USA infördes dessutom en insättningsgaranti i vilken staten garanterade bankinsättningar upp till en viss nivå. Långt senare fick vi liknande garantier i Sverige och övriga Europa.
De bittra erfarenheterna från 30-talet satt i ända fram till 80-talet. Den brittiska storbanken Northern Rock hade då vuxit kraftigt främst genom bostadslån men fick 2007 betydande problem med sin likviditet. Banken lånade in kort men lånade ut på längre sikt. Missmatchen gjorde att insättarna började ta ut sina pengar i accelererande takt och till slut tog pengarna slut. Bank of England räddade situationen och förstatligade banken.
2008 utvecklades Lehmankraschen i USA. Lehman gick i konkurs och massiva bankrusningar uppstod i Bear Stearns och Washington Mutual. De två senare räddades av JPMorgan Chase. Union Bank of Switzerland var nära kollaps och räddades av den schweiziska staten.
När läget hade lugnat ner sig var det dags för nya bankregleringar. De gamla hade ju inte klarat den nya tidens finansiella kreativitet. De nya reglerna ställde rigorösa krav på bankernas utlåning som i praktiken kom att begränsas.
Under Trumps första mandatperiod infördes dock vissa undantagsregler i USA vilka innebar att kraven på mindre banker mildrades. Svaret skulle komma som ett brev på posten.
2023 kom svaret. Silicon Valley Bank, som just var en mindre bank, hade stora innehav av statsobligationer som sjönk i värde när räntorna steg. Insättarna fick panik och nu räckte det med att trycka på en knapp på datorn för att ta ut pengarna. Kollapsen var ett faktum och staten tog över banken. Två andra amerikanska banker följde i samma spår. Synd bara att svenska Alecta förlorade 20 miljarder SEK av pensionärernas pengar på kuppen.
De traditionella bankerna tycks nu verkligen ha lärt sig sin läxa och man undviker att gå in i alltför riskfyllda kreditaffärer. Behovet av krediter är dock stort och inte minst den senaste investeringsboomen inom AI har skapat stora behov av nya lån.
De stora förmögenhetsförvaltarna har nu upptäckt en ny affärsmöjlighet: Vi säljer andelar i så kallade privata kreditfonder, lånar upp lite pengar till, låser in alla pengarna på flera år i en fond och beviljar krediter till företag med nya djärva affärsprojekt som inte får några lån på annat håll. Andelsköparna får bra avkastning eftersom det är krediter med förhöjda risker och själva kan vi debitera ansenliga förvaltningsavgifter.
Vi kallar dessa förmögenhetsförvaltare och deras kreditfonder lite vanvördigt för skuggbanker eftersom de inte lånar in pengar från allmänheten och därmed inte är underkastade några restriktioner liknande dem som gäller för traditionella banker.
Det föreligger ytterligare en viktig skillnad mellan den traditionella banken och skuggbanken. Den förstnämnda gör kreditbedömningen, lånar ut pengarna och får ta kreditförlusten om låntagaren inte kan betala. I skuggbanken har man skilt rollerna åt. Förmögenhetsförvaltaren gör kreditbedömningen medan fonden lånar ut pengarna och får ta kreditförlusten om låntagaren inte kan betala.
Skuggbankerna är vanligast förekommande i USA och heter exempelvis Apollo, Aros, Blackstone, Carlyle, KKR och Blue Owl. Lägg namnen på minnet, kanske främst det sistnämnda. Något kan bli lika ikoniskt som Lehman.
I USA har kreditfonderna tagit in ca 2 000 miljarder USD och i hela världen ca 3 500 miljarder USD. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges BNP 2025 uppgick till 660 miljarder USD.
Pengarna kommer från pensionsfonder, försäkringsbolag, stiftelser, privatpersoner och andra kapitalstarka aktörer. Exempelvis har svenska Alecta, AMF och AP4 satt in 45 miljarder SEK av våra pensionspengar (SvD 26-04-13). Lite oklart men Skandia Liv och SEB Pension har sannolikt satsat några tiotals miljarder SEK vardera.
Utöver pengarna från andelsägarna lånar man även in pengar från de traditionella bankerna som därmed kan kringgå kreditrestriktionerna eftersom andelsägarna i kreditfonderna får ta första smällen vid eventuella kreditförluster.
Man lånar också upp pengar genom att utfärda och sälja obligationer med de beviljade krediterna som säkerhet. Det senare är inte olikt det upplägg som Lehman använde sig av, med nu känt resultat.
Intressant är att den norska oljefonden, som förvaltar drygt 2 000 miljarder USD, inte har satsat en krona på privata krediter. Nicolai Tangen, deras VD, har uttryckligen tagit ställning emot. Men så är han ju inte någon dununge heller. Innan han tog jobbet på oljefonden hade han själv lyckats skrapa ihop en förmögenhet uppgående till någon miljard dollar.
Ofta är pengarna inlåsta i fem år i privata kreditfonder men vissa av dessa fonder tillåter att 5 procent av fondandelarna kan lösas in varje kvartal. Finansiell oro har på senare tid gjort att flera aktörer börjat fundera på hur säkra pengarna i kreditfonderna egentligen är och har börjat begära inlösen av sina fondandelar.
Investerare har under det första kvartalet 2026 begärt att få tillbaka pengarna för fondandelar uppgående till 20 miljarder USD. Vissa har fått tillbaka sina 5 % men i regel inte mer än så.
En av Blue Owls fonder, som är särskilt inriktad på utlåning till tech-bolag, har fått krav på återbetalning uppgående till 40 % av fonden ursprungliga värde. Drygt 1 miljard USD har betalats tillbaka men ca 4 miljarder USD hålls inne.
Hade skuggbankerna varit traditionella banker så hade vi kanske haft en bankrusning utan dess like och sannolikt en finansiell kris. Nu sitter i stället många investerare kvar med Svarte-Petter. Frågan är om man kan kupera svansen under ett antal kvartal framöver och bankrusningen fortskrida i slow motion.
Situationen blir inte bättre av att de privata krediterna ofta går till företag som i stor utsträckning ägs av private equityfonder som i sin tur drivs av ovanstående förmögenhets-förvaltare. Det gäller för beslutsfattarna att hålla reda på vilken kostym man har på sig. Rundgång kan man kalla det.
Inom parentes så är omfattningen av private equtiyfonder mycket större. En nolla till ungefär. Men det är en annan historia.
De kreativa aktörerna anar nya möjligheter. Det håller nämligen på att uppstå en andrahandsmarknad för fondandelar i privata kreditfonder. Ett företag sätter upp en marknadsplats för handel av dessa ”secondaries” och Blackstone (!) etablerar en fond för att investera i dylika fondandelar som skrajsna investerare vill men inte kan inlösa (Eco 26-04-11).
JPMorgan Chase och andra banker erbjuder nu CDS, ”credit default swaps”, som är ett derivatinstrument som skulle kunna jämföras med en försäkring mot förluster på privata krediter. Det tycks nu finnas en marknad för dylika produkter.
Vi får se hur länge festen kan fortsätta och vi tänker på ett citat från Allan Greenspan, den gamle Fed-chefen: ”The job of the Federal Reserve is to take away the punch bowl just as the party gets going”. Trump, som nu försöker ta befälet över Fed, tar inte bort någon bålskål utan bär i stället in några nya.
Han föreslår att investeringar i privata kreditfonder ska tillåtas även i anställdas tjänstepensioner, ”401 (k) retirement plans”. Därtill lär lättnader i bankregleringarna vara på gång som ska möjliggöra att de traditionella bankerna ska kunna konkurrera med privata kreditfonder. Mer bankutlåning till mer riskfyllda projekt således. Historien tycks inte avskräcka.
Därtill har Trump begärt att Fed ska sänka räntan vilket kanske går i uppfyllelse när den nye Fed-chefen, som har nominerats av Trump, tillträder. Om så sker tror vi att marknaden kommer att dra öronen åt sig.
Till den som tycker att vi är alarmistiska säger vi att även Riksgälden börjar bli orolig. Se
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
26-04-26 Nr 17
n-a@thulin.se
Mycket bra.
Lennart,
Tack för din uppskattning. Beträffande Silicon Valley Bank blev det en felskrivning som nu är tillrättad. Deras obligationer sjönk i värde när räntorna steg och inget annat.
Nils-Åke