Svaret är ja och förklaringen är enkel. Arbetskraften minskar. Färre ungdomar tillkommer och fler gamlingar går i pension. Samtidigt ökar antalet pensionärer. Vi undersöker hur detta påverkar sparandet. De globala konsekvenserna kan bli dramatiska och motmedlen är nästan helt förbrukade.
En av våra läsare klagar återkommande på att vi är så pessimistiska. Eftersom vi hela tiden promotar placeringar i vissa aktier så håller vi inte riktigt med om det. Dock kan vi hålla med om att vi har en pessimistisk underton som beror på att vi är rädda för en kommande finansiell kris.
Nicolai Tagen, chefen för Norges oljefond, gjorde att vi fick vatten på kvarn och därmed ett pessimistiskt återfall. Han har en framgångsrik karriär inom finansbranschen bakom sig och skapade sig en egen förmögenhet uppgående till drygt 8 miljarder NKR som han 2020 till stor del placerade i en välgörenhetsstiftelse.
Utan intressekonflikter satsade Tangen därefter på sitt nya jobb som chef för den norska oljefonden (www.nbim.no). En fond som idag förvaltar ca 22 000 miljarder NKR och som har fördubblats under hans ledning. Det är alltså inte vem som helst som skrämmer upp oss.
I ett tal den 11 augusti ägnade sig Tangen nästan helt åt att beskriva ett antal ekonomiska och finansiella kriser under de senaste århundradena. Han uttalade tydligt att han är rädd för att det kan hända igen.
Tangen uppehöll sig vid jämförelsen mellan 1920-talet och vad som händer idag. Då var det förbränningsmotorn och det löpande bandet och det slutade med en krasch. Nu är det AI och det kanske slutar med ….
En sak förbryllar oss med Tangen. Fortfarande har oljefonden 70 % av sina tillgångar i aktier. Men det är väl med honom som med de flesta av oss andra. Inte någon vill bryta upp när festen är som bäst.
Eller kanske det är så att Tangen är fånge i sin egen framgång. Om oljefonden, som är världens största statliga förmögenhetsfond och en av världens största kapitalförvaltare, skulle börja sälja så skulle det nog framkalla vissa skakningar inte bara på nedre däck.
Vi har länge pekat på att många olika ekonomiska och finansiella variabler visar klara varningstecken på en finansiell kris. Därtill kommer ett underliggande fenomen som verkar mer på längre sikt. Vi tänker på demografin. Den kommer sannolikt att ställa till en del bekymmer genom att minska sparandet i ekonomin.
Vi har lärt oss att förenkla för att förstå svåra samband och för att verkligen förstå pudelns kärna. Vi börjar med den vanliga hushållsekonomin och förstorar sedan upp perspektivet till den globala ekonomin.
Hela den globala ekonomin grundar sig på hela världens alla hushåll. Utan hushåll finns det inte några företag och ej heller någon offentlig sektor. Elementa visar också på att de pengar vi tjänar lägger vi antingen på konsumtion eller på sparande.
Svenssons balansräkning består som alla balansräkningar av tillgångar och skulder samt skillnaden mellan dessa två begrepp som bildar det egna kapitalet. Det senare skulle vi kunna kalla vår nettoförmögenhet eller summan av vårt sparande.
Tillgångarna utgör ofta en bostad, lite pengar på banken och några fondinnehav och skulderna utgörs i regel av bostadslån. Starkt förenklat. Skillnaden kallar vi det egna kapitalet som avgör hur mycket vi har sparat ihop och ur förmögna vi känner oss.
Vi kommer nu lite ut på gungfly eftersom man kan hävda att värdeökning av tillgångar exempelvis bostäder och aktier inte ingår i sparandet utan har kommit på köpet. För enkelhetens skull bortser vi från denna invändning.
Vi sparar aktivt genom att vi ökar på våra banktillgodohavanden, fonder, aktier och andra tillgångar. En väsentlig del av sparandet är även amorteringar på våra bostadslån. Å andra sidan ska vi komma ihåg att när vi tog lånen så skapade det ett kraftigt negativt sparande.
Det egna kapitalet är dock mycket större än så här. Vi sparar nämligen till pensionen, både i offentliga och privata system. Det allmänna pensionssystemet är lite komplicerat men i praktiken kan man säga att drygt 17 % av Medelsvenssons lön sätts av till pension varje år. Därtill kommer tjänstepension uppgående till ca 5 % varje år.
För höginkomsttagare betalar sedan arbetsgivaren ytterligare ca 30 % av lönen över en viss nivå i tjänstepension eftersom det finns ett tak för den allmänna pensionen. Därtill kommer alla privata pensionsförsäkringar.
Varje medborgare som har arbetat har således under sitt liv byggt upp ett sparande uppgående till flera miljoner som satts undan till framtida pensioner. Ska vi även räkna med uppgången på bostäder och aktier så blir det jackpott till sparbössan.
Men sedan har vi det där med demografin som gör sig påmind i vårt land men än mer i andra länder som till exempel Japan, Kina, Italien, Tyskland och Spanien och även i viss mån i USA.
Sedan flera år har barnafödandet minskat och därmed har arbetskraften inte fyllts på i samma takt som tidigare samtidigt som stora barnkullar nu går i pension. Resultatet blir att arbetskraften minskar. Samtidigt ökar antalet pensionärer på grund av de stora pensionsavgångarna samtidigt som pensionärerna lever allt längre.
Den arbetande befolkningen sparar därmed allt mindre. Inte per individ men antalet individer har blivit mindre. De nyblivna pensionärerna har i regel ett negativt sparande. Pensionsinbetalningarna har upphört och i stället tar pensionärerna ut sina pensioner. Många nallar också på sina övriga besparingar för att ha råd till resor till fjärran länder. Samtidigt amorterar de inte så mycket eftersom lånen ofta är återbetalda.
Vi har under många år levt med stor tillgång på pengar. Sparandet har varit stort och därmed har många kunnat låna. Börserna och våra bostäder har under många år stigit kraftigt inte minst beroende på det stora sparandet.
Centralbankerna har bidragit med extra grädde på moset genom att efter Lehmankraschen och under pandemin sätta i gång sedelpressarna. De har även hållit räntorna nere. Regeringarna har med sina ständigt återkommande budgetunderskott bidragit med att öka efterfrågan.
Festen har nu pågått i 18 år, längre än någon annan fest i modern tid. Varningslamporna lyser gult och håller på att slå om till rött. Ovanpå detta lägger sig det minskade sparandet som en våt filt. Var finns alla pensionspengarna frågar sig förmögenhetsförvaltarna allt oftare.
Ja, var och en kan ju föreställa sig hur detta kommer att sluta. För vår egen del har vi placerat ca 50 % av de tillgångar vi kan påverka i banktillgodohavanden och korta obligationer och ca 50 % i den typ av aktier som vi bedömer kommer att vara stryktåliga i en nedgång. Våra pensionsplaceringar kan vi dock inte påverka i någon större utsträckning och vi får räkna med att vid en finansiell kris kommer våra pensioner att minska.
Ett viktigt observandum är att den här gången har både politikerna och centralbankerna svårt för att komma till vår hjälp. De flesta länder är redan överbelånade och centralbankerna har svårt för att göra om samma misstag som tidigare. Man har pandemin i alltför gott minne. Då satte man i gång sedelpressarna vilket gjorde att man eldade på inflationen.
Ska vi vara självkritiska så hemfaller vi gärna åt det som illustreras av uttrycket ”allt annat lika” – nationalekonomernas favorituttryck. Vi studerar hur variabel B påverkas av en förändring av variabel A, oaktat att det finns så många andra variabler som påverkar B. Förenklingen gör således att vi hamnar i ett ganska hypotetiskt resonemang.
Vi tar till historien för att försvara oss. Nästan alla långvariga ekonomiska uppgångar sedan 1500-talet fram till andra världskriget har slutat med sammanbrott eller i bästa fall pyspunka. De flesta statliga förmögenheter och många privata har utraderats. Med dessa historiska återblickar skrämde Nicolai Tangen upp sin åhörare i sitt tal den 11 augusti. Han t o m ventilerade risken att alla de sparade pengarna i oljefonden skull kunna förloras.
Att en finansiell kris kommer är vi övertygade om men den stora frågan är när. I morgon eller i övermorgon. Man vill ju inte lämna när festen är som bäst. Och AI lägger kanske i överväxeln med hjälp av kvantdatorn. Då blir det fest i Kapernaum.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
26-08-23 Nr 34
n-a@thulin.se
Nils Åke, den pessimistiska undertonen tenderar så småningom att mer och mer bli realitet. Det kommer att gå i ganska maklig takt. Bra kan kan tycka men när något bara minskar så smått år efter år blir det svårare att se och upptäcka. Vi såg det inte komma är politikens favorituttryck och ursäkt. Er rapport är ju i stort sett matematik. Själv ser jag också två faktorer som minskar vårt gemensamma ”Eget Kapital” och det är kostnaderna för a) krigen och b) den ”gröna” omställningen och som hushållen i slutändan också får betala utan att få något för sina utlägg. Kanske också AI. Inga gratisluncher här inte.
Hej Lars-Göran,
Ja, både du och jag har ju varit med i några både upp- och nedgångar. Många som agerar på finansmarknaden har bara varit med i uppgång. Jag tycker man läser dagligen om allt mer bisarra uttryck. Insatserna är höga och tyvärr är det många som styr insatserna som gör det med andras pengar och själva kvitterar ut provisionen och den lär inte bli negativ.
Jag försöker hålla pessimismen ifrån mig men det enda man kan göra är att minimera riskerna.
Nils-Åke