Har vi för stora skulder? Del 5

Svårt att svara på frågan om vi har för stora skulder i Sverige. Svaret är inte nej men för vissa är det sannolikt ja. En sak är dock klar. Med skulder följer risker. Idag uppmärksammar vi de finansiella företagens skulder och då särskilt bankernas.

Ganska snart förlorar vi oss i siffrorna och det förklarar sannolikt att vi inte sett ens någon ansats i media till att förklara skuldsättningen i den finansiella sektorn. Dock minns vi att under 90-talet var det den finansiella sektorns lånekarusell som orsakade den omfattande finansiella kris som följde.

I stället väljer vi ut Swedbank som ett konkret exempel som får illustrera riskerna i den finansiella sektorn. Vi förenklar grovt för att därmed snabbt komma till pudelns kärna. Dock gör vi inte mer våld på fakta än avrundningar och summariska sammanläggningar.

Swedbanks ställning 25-12-31 enligt deras egen årsredovisning kan sammanfattas på följande sätt:

Tillgångar	3 063 miljarder kr
Skulder	2 837 miljarder kr
Eget kapital	226 miljarder kr

Vana vid en industriell miljö häpnar vi redan här över siffrorna. Soliditeten dvs eget kapital dividerat med tillgångarna blir enbart 7,4 %. Så ser det dock ut i de flesta banker världen över. Jämför man med industriföretag så får man helt andra siffror. Exempelvis låg Atlas Copco och Sandvik på 55 % och Alfa Laval på 45 %.

De myndigheter som reglerar bankerna har ett helt annat synsätt, som vi inte har utrymme att gå in på här. De resonerar helt annorlunda och bedömer att Swedbank och andra banker uppvisar tillräckligt god finansiell styrka. Det kanske är helt rätt men risken är att de ligger steget efter liksom de gjorde på 90-talet. Numera är det dock den nästan oreglerade kreditgivningen utanför banksektorn som är mest bekymmersam och vi återkommer på detta tema i en kommande krönika.

Låt oss nu granska Swedbanks siffror lite mer ingående.

Tillgångar:
Kassa	264 miljarder kr
Utlåning till allmänheten	1 989 miljarder kr
Övriga tillgångar	810 miljarder kr
Summa tillgångar	3 063 miljarder kr

Skulder:
Inlåning från allmänheten	1 303 miljarder kr
Företagsobligationer o d	734 miljarder kr
Övriga skulder	800 miljarder kr
Summa skulder	2 837 miljarder kr

Eget kapital:
Aktiekapital	25 miljarder kr
Övrigt eget kapital	201 miljarder kr
Summa eget kapital	226 miljarder kr

Swedbank lånar således ut 1 989 miljarder kr och finansierar utlåningen med 1 303 miljarder kr i inlåning från allmänheten främst hushåll och företag och 734 miljarder i egen upplåning. Läget är liknande i de andra tre storbankerna.

SEB lånar ut 2 238 miljarder kr och finansierar utlåningen med 1 702 miljarder i inlåning och 844 miljarder kr i egen upplåning som även räcker till en del annat. Det egna kapitalet uppgår till 230 miljarder kr.

Handelsbanken lånar ut 2 263 miljarder kr och finansierar utlåningen med 1 294 miljarder i inlåning och 1 429 miljarder kr i egen upplåning som även räcker till en del annat.

Nordea lånar ut 4 200 miljarder kr och finansierar utlåningen med 2 700 miljarder kr i inlåning och 2 160 miljarder kr i egen upplåning som även räcker till en del annat.

Låt oss nu ansluta till våra tidigare krönikor i vilka vi konstaterade att Sveriges statsskuld i slutet av förra året uppgick till 17 % av BNP och vår offentliga skuld inklusive kommuner och regioner till 35 % av BNP. Med dessa siffror känner vi svenskar oss ganska bekväma och konstaterar att vi har samlat i ladorna och därmed förberett oss på alla eventualiteter.

Men lägger vi sedan till hushållens skulder som ligger på 82 % av BNP och de icke finansiella företagens skulder som ligger på 110 % av BNP så hamnar vi på 227 % av BNP som då får uttrycka hela landets skuldsättning och därmed hamnar vi i toppskiktet inom EU. De flesta analyser slutar där men vi tar resonemanget några steg vidare.

Vi börjar gräva i de finansiella företagens skuldsättning och ovan ser vi att de fyra storbankernas skulder, utöver deras inlåning, i huvudsak består av företagsobligationer uppgående till 734 + 844 + 1 429 + 2 160 = 5 167 miljarder kr vilket då i slutet av förra året motsvarade 77 % av BNP vilket var ca dubbelt så mycket som hela den offentliga skulden och adderar vi de finansiella företagens skuldsättning så är Sverige nu uppe i 304 % av BNP.

Vän av ordning kan resa invändningar. Exempelvis har de svenska storbankerna en viss verksamhet utanför landets gränser och Nordea är faktiskt rent formellt en finsk bank men å andra sidan har vi inte tagit med de mindre bankerna exempelvis de fristående sparbankerna och nischbankerna. På det hela taget menar vi att plus och minus i stort tar ut varandra och att vårt resonemang bär.

Och för att vara korrekta så ska vi också räkna bankernas inlåning som en del av deras belåning. De fyra storbankernas inlåning uppgick 1 303 + 1 702 + 1 294 + 2 700 = 6 999 miljarder kr eller 105 % av BNP.

Det finns olika skolor beträffande synen på bankernas inlåning men adderar vi den till de övriga skulderna så hamnar vi på 409 % av BNP.

Historiskt har flera finansiella kriser börjat i banksystemet. Närmast för oss ligger fastighetskrisen under 90-talet. Dramaturgin är faktiskt ganska enkel.

Det börjar med att bankerna har varit alldeles för frikostiga i sin kreditgivning, ibland har förloppet kryddats med rena oegentligheter. Kreditförluster uppstår och vi ser att med det låga egna kapitalet tål bankerna inte mycket stryk. Redan rykten om kreditförluster gör att insättarna drar öronen åt sig och rusar till banken för att ta ut sina pengar. Förr i tiden blev det långa köer utanför bankerna men nu räcker det med ett klick.

Många tror att bankrusningar hör historien till. Vi har ju insättargarantier som skyddar insättarnas pengar. Det är en sanning med modifikation eftersom mer än hälften av bankernas totala inlåning inte lär täckas av denna garanti.

Visst blir det stora förluster för många aktörer men till sist är det skattebetalarna som får stå den yttersta risken. Eftersom regeringar i kristider till varje pris vill undvika en depression tenderar skulderna att flytta till statskassan.

Efter 30-talsdepressionen infördes omfattande regleringar av kreditsystemet över hela världen. De var inte tillräckliga när Lehmankraschen slog till 2008 och därför infördes nya regleringar och många beslutsfattare hävdar nu att bankerna är utom all fara vid en eventuell kommande krasch.

Vi är inte så säkra på att vi är vaccinerade mot allt elände och återkommer på temat.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

26-10-11 Nr 40