Kapitalmarknaden inom EU fungerar dåligt. Med ett undantag: Sverige. Vi reflekterar över hur vi kan inspirera EU till att bli bättre och hur vi själva skulle kunna bli ännu bättre.
Pengar saknas dock inte i Europa. Detta illustreras av att EU-medborgarna inklusive avsättningar till pensioner sparar 15 procent av sina inkomster. Motsvarande siffra i USA ligger på 4 procent (FT 25-05-13). Men till skillnad från amerikanerna har EU-medborgarna, med undantag för svenskarna, svårt för att sätta pengarna i produktivt arbete.
Av sina finansiella tillgångar placerar EU-medborgarna drygt 30 procent i banktillgodohavanden samtidigt som amerikanerna bara sätter in ca 13 procent av sina pengar på banken. I stället placerar amerikanerna ca 50 procent i aktier och aktiefonder medan EU-medborgarna bara satsar ca 30 procent på börsen.
Européerna gör därtill i stor utsträckning sina börsplaceringar i amerikanska aktier. Kapitalflödet från EU till USA uppgår till ca 3 300 miljarder kronor varje år vilket är drygt en halv svensk årlig BNP. Under loppet av några år så blir det rätt så mycket pengar.
I affärspressen beskrivs återkommande hur svårt det är för europeiska start-up företag att finansiera sig i Europa vilket resulterar i att bolagen i stället börsnoterar sig i USA. Även om vi i Sverige nedan ska se att vi själva inte är så dåliga så har vi ett näraliggande exempel i form av Spotify. Företaget, som startades i Sverige, är börsnoterat i USA och har ett börsvärde som uppgår till 134 miljarder dollar.
Nästa svenska företag som planerar börsnotering i USA är Klarna. Dock är vi inte odelat positiva till detta förlustbolag så kanske det är lika bra att amerikanerna riskerar sina pengar och vi slipper. Men kanske har vi fel. Den som inte är beredd att ta en risk kan ej heller räkna med att vinna.
En förklaring till att det är sådan skillnad mellan EU:s respektive USA:s attraktionskraft på kapitalmarknaden är att EU inte är en enhet utan en union av 27 medlemsländer. Varje land har sin lagstiftning, sin finansreglering och sin investeringskultur.
Inom EU-kommissionen har man kommit fram till att något måste göras för att öka EU:s attraktionskraft på kapitalmarknaden. Blickarna riktas mot Sverige. På olika sätt utmärker vi oss.
Inom EU finansieras dagens pensioner i stort med skatter från dagens skattebetalare. Fonderade pensionsmedel utgör bara 32 procent av BNP och i USA ligger motsvarande siffra på 142 procent. Sverige ligger i nivå med USA. De relativt stora pensionsfonderna i USA och Sverige skapar därmed ett betydande kapital som i stor utsträckning investeras i aktier.
I Sverige har vi dessutom ISK som saknar motstycke i övriga EU. I ISK slipper man i deklarationstider göra krångliga utredningar av reavinster och man blir i regel förmånligt schablonbeskattad. Vi kan även avsätta till premiepensioner som tillsammans med ISK ökar investeringarna på börsen ytterligare.
Det gynnsamma investeringsklimatet har bidragit till att start-up företag har kunnat finansiera sig på börsen. 500 IPO:er (Initial Public Offerings) har sett dagens ljus under de senaste 10 åren i Sverige. Det är fler än i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Spanien tillsammans.
Det är inte så konstigt att uppstartlistorna i Sverige omfattar fler än 700 företag. Flera har vuxit och 120 bolag har flyttat över till Nasdaqs huvudlista.
I Sverige har vi även kommit långt med att utveckla obligationsmarknaden. Både för finansiering av företag och av bostäder. I stor utsträckning finansierar sig företagen med obligationslån i stället för banklån främst därför att köparna av företagsobligationer kan ta större risker än bankerna. Vår finansiering av bostäder sker dessutom till stor det med hjälp av hypotek som finansierar sig genom att ge bostadsobligationer.
Till de noterade bolagen kommer alla onoterade bolag som supportas av en urstark svensk riskkapitalindustri (private equity). Det svenska riskkapitalbolaget EQT är världens tredje största riskkapitalbolag som i sina fonder enligt Sveriges Riksbank förvaltar tillgångar överstigande 1 000 miljarder kronor.
EU borde vad gäller kapitalförsörjning ta efter Sverige och införa ISK i olika länder, supporta privat pensionssparande och på olika sätt befrämja privat aktieägande. Ett gemensamt regelverk i stället för 27 olika sådana skulle säkert underlätta. Man borde även ta intryck av den svenska marknaden för företags- och bostadsobligationer.
Som företagare har vi lärt oss att satsa på det som går bra och avstå från det som går mindre bra. Likadant bör Sverige göra. Vi har en framgångsrik kapitalmarknad och den bör vi göra ännu bättre. Vi har några förslag.
Vi hade en gång i tiden ett privat pensionssparande som möjliggjorde att vi kunde göra avdrag för våra privata pensionspremier i deklarationen. Ett dylikt system borde vi återinföra. I praktiken har vi dock redan ett sådant för höginkomsttagare.
Många som ligger över den så kallade brytpunkten dvs. den nivå då skattesatsen ökar från 30 procent till 50 procent erbjuds ofta av sin arbetsgivare att inkomstväxla. Det betyder att man sänker sin inkomst mot att arbetsgivaren betalar in motsvarande belopp till en pensionsförsäkring. På så sätt får högsinkomstagaren en favör som den med lägre inkomster inte får. En avdragsgill pensionsförsäkring för alla skulle därmed ta bort denna orättvisa.
Ytterligare ett steg skulle vara att ge anställda en favör i form av en ny typ av personaloptioner. Vi behöver minst en krönika till för att förklara vårt förslag men i korthet går det ut på att optioner i riskfyllda start-up företag inte ska beskattas som lön utan som kapital. Därmed kan flera lockas att lämna trygga anställningar och i ställer satsa på en osäker karriär i en nystartad verksamhet.
Våra förslag kan förslagsvis finansieras med försämrade möjligheter att dra av skuldräntor i sin deklaration. Idag belastar dessa avdrag statskassan med 61 miljarder kronor så där finns pengar att hämta. Därtill skulle en minskning av avdragen motivera människorna att spara ännu mera i stället för att skuldsätta sig.
Vill du lämna en kommentar till dagens krönika? Klicka här.
Vill du läsa kommentarerna till förra söndagens krönika? Klicka här
25-05-24 Nr 21
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Hej, visst skulle ett avdragsgillt pensionssparande vara positivt för att öka det allmänna sparandet och samtidigt tillföra riskkapital.
När det gäller löneväxling så håller jag inte med om att det är orättvist. Det är helt meningslöst för en person under brytpunkten att löneväxla. Skattesatsen är ju lika hög efter pensionen som före. Dessutom kan löneväxling vara meningslös för de som har pension över brytpunkten. Skattesatsen är ju lika på en hög pension som på en hög lön. Bättre då att skatta fram hela lönen och sedan placera överskottet själv istället för att låsa in sitt kapital i någon trist pensionsfond.
Hej Torbjörn,
Jag spetsade kanske till det med att kalla löneväxling för höginkomsttagare för orättvist. Man skulle också kunna beskriva det som en kompensation för att höginkomstagaren betalar allmänna pensionsavgifter på en lön över 7,5 basbelopp utan att upparbeta motsvarande högre pension. Sedan kan man göra olika beräkningar på om det lönar sig att löneväxla vid lön under brytpunkten. Jag har i princip samma uppfattning som du men låt var och en själv avgöra. Men jag tar tillbaka att det skulle vara orättvist som det är idag./Nils-Åke