bubbeltriangeln och netscape

Bubbeltriangeln och Netscape

I förra delen av bubbeltriangeln beskriv vi en modell över finansiella bubblor. Idag ska vi minnas historien och reflektera över IT-kraschen som briserade i början av år 2000.

IT-bubblan började med uppkomsten av Internet. Netscape Navigator blev den mest populära webbläsaren. Netscapes börsintroduktion (IPO) 1995 beskrivs som the ”bing bang”. Kursen steg 170 % under drygt fyra månader. Aktien hade introducerats till ett underpris och bildade skola för ett stor antal IPO:s de följande åren. Samtidigt drogs övriga börsen med i den ”irrational exuberance” som följde.

Den 14 mars år 2000 kom vändpunkten och då hade S&P 500 stigit med mer än 350 % under tio år och under samma år hade NASDAQ Composite, som var överviktad i IT-företag, stigit med mer än 1000 %. Vid vändpunkten uppgick p/e-talet Schiller´s Cape (aktuell värdering dividerat med medelvärdet av inflationsjusterade vinster under de senaste tio åren) till 45. Det tidigare högsta p/e-talet hade uppmätts 1929 till 33.

IT-bubblan

Den följande tiden blev inte kul. Marknaden bottnade i oktober 2002 och då hade NASDAQ Composite sjunkit med 77 % och S&P 500 med 48 %. Vårt eget Ericsson sjönk under samma tid med nästan 98 %. Nedan försöker vi förklara IT-bubblan med den modell som beskrevs i BaB1.

Den första sidan i bubbeltriangeln är ”marketability”.  Antalet IPO:s och dess sammanlagda volym ökade mycket kraftigt vilket gjorde att företag som tidigare hade varit privatägda nu blev publika och föremål för handel på olika börser. Därtill kom att handel stimulerades av att transaktionskostnaderna sjönk kraftigt och courtageavgifterna blev nästan negligerbara. Den nya tekniken gjorde dessutom handeln mycket enklare och ”day trading” ökade kraftigt.

Triangelns andra sida

Den andra sidan i triangeln utgörs av tillgången på kapital. Inte minst avregleringarna under 70- och 80-talet bidrog till att den privata upplåningen ökade och belåningen av aktier ökade särskilt kraftigt.

Den tredje sidan i bubbeltriangeln utgörs av spekulation och bubbeltriangeln blir därmed komplett. Den spekulative aktieköparen köper inte en aktie för att den är köpvärd enligt gängse värderings-normer. Istället köper hen enbart därför att uppgången förväntas fortsätta och hen räknar sedan med att stiga av när kursen stigit tillräckligt högt. Flera aktier inte minst inom IT drevs till stratosfäriska höjder. Traditionella värderingsnormer förkastades eftersom man levde i en ny tid med helt nya förutsättningar. Lönsamhet ersattes med ”burnrate” dvs den som gjorde av med mest pengar per tidsenhet var vinnare och värderades därefter.

Lök på laxen blev mekanismer som knöt direktörernas ersättning till deras bolags aktiekurs och som därmed uppmuntrade till kreativ bokföring. I Enron tog det sig direkt bedrägliga former.

Lehman-kraschen och bubbeltriangeln

Vi förvånas nu över hur det kunde gå som det gick. I nästa krönika ska vi studera Lehman-kraschen med hjälp av bubbeltriangeln och vi kan så smått börja fundera på vad som pågår idag.

Nils-Åke Thulin

n-a@thulin.se

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.