Man talar alltmer om att inflationen snart är besegrad. Vi är inte så säkra på det. Notera att lönerna stiger världen över. Löntagarnas del av kakan har sjunkit under många år och under de senaste två åren har reallönerna dessutom sjunkit. Många vill nu återvinna den tidigare förlorade köpkraften och kanske lite till. Vi gräver lite djupare i vad som händer i USA, Tyskland och Sverige. Sannolikt lurar fler räntehöjningar runt hörnet. Och centralbankerna har även andra möjligheter att strama åt ekonomin.
Bedömare har givit två förklaringar till inflationen under de senaste två åren. Utbudet har fått sina smällar. Den ryska gasen flödar inte längre till Europa. Kriget i Ukraina har gjort att spannmålet inte har nått sina förbrukare. Fraktpriserna rakade i höjden och containrar fanns inte där de behövdes. Ja, det fanns många orsaker till att utbudet blev mer begränsat. Den andra förklaringen har varit att efterfrågan samtidigt har stimulerats. Biden delade ut helikopterpengar. Här hemma kompenserade vi för höjda elpriser. Världens centralbanker vräkte ut nytryckta pengar. Detta är bara några exempel på hur man stimulerat efterfrågan.
Nu har vi gått in i ett annat läge. Utbudsbegränsningarna är avhjälpta och efterfrågestimulanserna har upphört. Centralbankerna håller nu i stället tillbaka efterfrågan genom att höja räntorna och makulera de pengar man tidigare tryckt.
Vi ser nu resultatet. Inflationen faller. I september 2023 hade vi följande förändring i konsumtionsprisindex jämfört med ett år tidigare: I USA ökade CPI med 3,7 % (USBLS), i Tyskland ökade VPI med 4,5 % (Destatis) och i Sverige ökade KPI med 6,5 % (SCB). När det gäller statistik får man dock var lite försiktig. Indexen ska vara jämförbara men man kan utgå från att det föreligger skillnader i beräkningarna. En sak man bör tänka på är att räntor på bolån ingår i indexen och i Sverige har vi till skillnad från särskilt USA rörliga räntor vilket gör att vi river plåstret nästan direkt. Studerar vi KPIF i Sverige dvs KPI med fast ränta så sjunker inflationen till 4%. Men tar man bort de sjunkande priserna på el i Sverige så stiger inflationssiffran igen.
Målet är ju 2 % och det förefaller inte vara så långt dit även om det kräver ungefär en halvering av den inflation som idag är förhärskande i USA, Tyskland och Sverige vilka representerar ca 30 % av världens BNP (25 + 4 + 0,6 av totalt 101tusen miljarder us dollar). Historien visar också att det kan komma bakslag som gör att inflationen stiger igen. Vi räknar med ytterligare åtgärder i form av en eller två räntehöjningar till och mera av s.k. ”Quantative Tightening”, QT, eller att centralbankerna fortsätter med att makulera pengar.
Vad då för bakslag? Jo, nu kommer vi till lönesidan som i tidigare inflationstider har varit ett centralt tema men som idag inte får någon större uppmärksamhet. Många anser att löneförhöjningarna är modesta men vi är inte så övertygade om det. Låt oss studera hur det ser ut i våra tre länder.
I USA ökade lönerna med 5,31 % i september 2023 jämfört med ett år tidigare (tradingeconomics.com). Högt men kanske inte helt avskräckande. Dock blir vi förskräckta över det senaste löneavtalet. Särskilt eftersom produktivitetsförbättringarna förefaller vara ganska begränsade.
Bilarbetarnas fackförening UAW slöt nyligen ett avtal med Ford som innebär att den erfarne bilarbetarens lön kommer öka med 25 % under fyra år varav 11 % faller ut det första året. Slutlönen blir då 83 000 us dollar per år om fyra år. Tillkommer gör förbättrade pensionsförmåner och en klausul om kompensation för fördyrade levnadsomkostnader. Även andra grupper får rejäla löneförhöjningar. Logistikarbetare inom järnvägen får + 14 % och Deltas piloter får + 18 % (FT 23-10-27). Den överhettade amerikanska arbetsmarknaden gör att en lönekarusell med kompensationskrav kan sätta i gång. Vår läsare i L.A. rapporterar att det finns gott om jobberbjudanden och folk är ute och spenderar pengar minst lika mycket som före covid.
Hur ser det då ut i Tyskland? Inte mycket bättre. Lönerna ökade med 6,6 % i andra kvartalet 2023 jämfört med samma kvartal ett år tidigare. Lönearbetarna fick då en svag reallöneförbättring efter att ha tappat kraftigt tidigare. Vårdpersonal, chaufförer och lagerpersonal fick höjningar som låg över 10 %. Samtidigt kunde man inte konstatera några påtagliga produktivitetsförbättringar.
I Sverige ökade lönerna i juli 2023 med 4 % jämfört med samma månad ett år tidigare. Under året har IF Metall och de övriga facken inom industrin tecknat avtal som ger 4,1 % plus 3,3 % under de närmaste två åren. Därtill kommer satsningar på delpension som kostar ca 0,3 % plus en särskild låglönesatsning. Arbetsmarknaden är fortfarande ganska stark, särskilt i norra Sverige, och därmed får man lägga på 1-2 % i löneglidning. Som lök på laxen kommer att produktiviteten faktiskt har gått ner i Sverige med nästan 2 % under det senaste året. Summerar vi lönekostnaden per producerad enhet dvs. även efter produktivitetsförsämringen så ökar kostnaden med ca 8 %.
Slutsats: Inflationen kommer att bita sig fast och nu gäller det för centralbankerna att inte vara för veka. Det enklaste blir att höja räntan ytterligare och sedan tror vi att de kommer att accelerera QT dvs. makuleringen av pengar. Båda åtgärderna minskar penningmängden i samhället som i sin tur minskar efterfrågan. Allt enligt den klassiska penningteorin som alltmer nu börjar komma till heders. Vår slutsats blir att Sveriges Riksbank kommer att höja sin styrränta med 0,25 % + 0,25 % samtidigt som man fortsätter med QT.
Vi bedömer att vårt scenario blir alltmer sannolikt eftersom vi för att få bukt med inflationen måste få ordning på vår växlingskurs. Riksbankschefen har vid de senaste presskonferenserna betonat vikten av att få upp kronkursen. Sedan en tid tillbaka har man börjat med att terminssäkra valutareserven, som innehåller stora mängder amerikanska obligationer. Med dessa operationer på valutamarknaden hade man räknat med att kronkursen skulle stiga vilket den dock enbart marginellt har gjort. Hoppet står då till QT som görs genom att sälja svenska statsobligationer. Dessa är mycket uppskattade världen över och i det fall vi ökar vår försäljning av obligationer så kommer utländska aktörer att köpa och därmed kommer kronkursen att bli starkare. En följd blir att importpriserna blir lägre och inflationen minskar.
Utöver ovanstående kommer de mer långsiktigt verkande trenderna som är klart inflationsdrivande och räntehöjande. Vi tänker på många länders åldrande befolkning, de-globalisering, ökande offentliga budgetunderskott, privat och offentlig skulduppbyggnad, stora behov av klimatinvesteringar, geopolitiska kriser och ökade försvarsutgifter. I andra riktningen verkar medicinska framsteg, läkemedelsutveckling, digitalisering, automation och AI. Den sammantagna effekten är svårt att ha någon uppfattning om men hotet från klimatförändringarna kommer nog att överskugga det mesta.
Nyheterna i slutet av veckan som gick talar emot vårt resonemang. ECB, FED, Bank of England och Norges Bank avstod från att höja räntan och inflationen inom eurozonen för oktober 2023 jämfört med ett år tidigare sjönk till 2,9 %. Därtill kom rapporter från USA om att ökningstakten vad gäller nya jobb hade avtagit samtidigt som arbetslösheten hade stigit med 0,1 %. Det faktum att börserna jublade på dylika nyheter tolkar vi som att det finns alldeles för mycket pengar i systemet.
Visst kan vi ha fel vad gäller inflationen och räntorna men vi påminner då om det historiska skeendet för 40-50 år sedan. Vi hade krig i Mellanöstern, oljekris, utbudschock samt inflation och höjda räntor som följdes av sjunkande inflation och sänkta räntor. Likheterna i nutid med pandemi och krig i Ukraina och Mellanöstern är rätt slående.
I USA uppgick inflationen 1974 och 1975 till ca 10 % per år för att de följande tre åren falla ner till ca 6 %. Därefter drog inflationen i väg igen och toppade 1980 på över 14 %. Arthur Burns var FED-chef 1970-78 och han har i efterhand blivit beskylld för att ha fört en alltför slapp penningpolitik. Paul Volcker var hans legendariske efterträdare och denne kvävde inflationen genom att höja FED:s styrränta till över 20 %. Vi är helt övertygade om att Jerome Powell, den nuvarande FED-chefen, inte vill uppleva ett dylikt skräckscenarium och absolut inte bli likställd Mr. Burns utan snarare med Mr. Volcker.
Vad vi menar är att trots att vi idag ser en sjunkande inflation så bör vi räkna med att det kan komma bakslag och historien visar då att det kan bli etter värre.
Vi avslutar med att beklaga att vi inte har lämnat tillräckligt med utrymme åt begreppen penningmängd, QT och dess motsats QE liksom uttrycken makulering och tryckning av pengar. Det skulle dock föra långt i denna krönika och vi avser att återkomma på temat.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
23-11-05 Nr 45
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se