Världens centralbanker har bedrivit en alltför slapp penningpolitik under många år. Zombies har gömt sig lite här och var i världsekonomin. De har blivit gödda av ultralåga räntor och nytryckta pengar. Fram tills för ett år sedan och nu kommer notan. Det kommer sannolikt att göra ont när zombies slutligen dör.
Vi vill inleda med en varning för det vi varnat för länge nämligen en kommande börsnedgång. I veckan har börsen varit skakig och vi ser nu kanske en inledning på nedgången. Många har ju tillgångar t. ex. aktier, som man lätt kan avyttra, eller pensionstillgodohavanden vars placering man själv kan påverka. Nu gäller det sannolikt att söka skydd mot förluster.
Egentligen kommer, enligt vår tidigare krönika FED styr den svenska börsen, den stora börsnedgången först när FED har börjat sänka sina räntor vilket många bedömer kommer att ske en bit in på nästa år. Själva tror vi ju att FED pga. den nästintill överhettade amerikanska ekonomin först kommer att höja några gånger till. Men en svart svan eller kanske en flock av svarta svanar har kanske redan gått in för landning och då är det fara på färde och FED kan bli tvingade till att paniksänka.
Bästa skyddet just nu utgör insättningskonto på Handelsbanken som rankas som Europas säkraste bank. När man nått taket för insättningsskyddet i den banken kan man öppna konto i någon av de andra tre storbankerna och/eller i statliga SBAB. Vi ser det som en spekulation utan risk med möjlighet att efter nedgången tjäna flera hundra procent. Vilken placering kan idag konkurrera med denna möjlighet frågar vi oss. Så vi behöver inte vara deppiga utan snarare inse att varje tid har sina möjligheter.
Nu över till dagens tema. Vi läste en intressant artikel i Financial Times (23-10-10) som vi refererar till nedan och sedan gör några egna reflektioner. Artikelförfattaren heter Sheila Bair och har varit ordförande för US Federal Deposit Insurance och är nu rådgivare till Center for Financial Stability.
Sedan Lehmankraschen har FED fram till för ca ett 1,5 år, med undantag för några år före pandemin, fört en utpräglad lågräntepolitk. Världens övriga centralbanker har följt efter. Ökad marknadskoncentration, låg produktivitet, ökad ojämlikhet och överraskande nog en svag global tillväxt har präglat denna period.
Tanken bakom de låga räntorna och den ökade penningmängden i form av låneexpansion och QE (Quantative Easing) har varit att upprätthålla konsumtionen och stimulera produktiva investeringar. Istället har vi fått en utveckling enligt ovan. Ytterligare skadliga effekter har uppstått. Eftersom pengar i stort sett varit gratis så har kapital lockats till mer eller mindre improduktiva investeringar och till ren spekulation. Vissa företag t ex i fastighetsbranschen, som inte skulle klara sig utan billiga pengar, har blivit riktiga zombieföretag.
Artikelförfattaren refererar också till att stora företag har blivit gynnade av låga räntor vilket gjort att de har förvärvat mindre företag och koncentrationen på marknaden har ökat. Konkurrensen har minskat liksom produktiviteten vilket i sin tur har spätt på inflationen.
När till slut inflationen visar sitt fula tryne, räntorna stiger och QE övergår till QT (Quantative Tightening) så spricker bubblor, överbelånade ställer in betalningarna och även mer säkra tillgångar i form av aktier, obligationer, fastigheter och bostäder faller i värde. Och därmed lämnar vi referatet av den åberopade artikeln och övergår till våra egna reflektioner.
Den dåvarande riksbankschefen Stefan Ingves kommenterade 2017 den förda penningpolitiken med orden: ”…ett samhällsexperiment vi aldrig gjort tidigare…”. Tyvärr kan vi väl nu konstatera att experimentet sannolikt håller på att gå över styr.
Var gömmer sig då ekonomins zombies? Vi mäktar inte med att göra någon heltäckande inventering men ger några exempel.
I USA hittar vi några riktig otäcka fall. I juli uppmärksammade vi i vår krönika Vart är vi på väg? att fastighetsmarknaden i San Fransisco är helt under isen och nu läser vi (SvD 23-10-11) att stora kontorsfastigheter säljs för en bråkdel av vad säljaren har betalat. I Kina förefaller problemen på fastighetsmarknaden vara oöverblickbara för en utomstående.
Här hemma är vi inte sämre. Problemen på fastighets- och bostadsmarknaden är välkända och styrelsen för en av landets största pensionsstiftelser har haft en förkärlek för zombieföretag. På företagssidan finns det exempel på beteende som gör oss högst tveksamma.
Ta gamla Ericsson som exempel. I fjol förvärvade man amerikanska Vonage för 63 miljarder kronor och nu drygt ett år senare skriver man ner värdet med 32 miljarder kronor. Inte särskilt imponerande. I ett företag med en dylik analytisk förmåga skulle vi inte köpa några aktier
Hexagon är ett annat exempel som vi uppmärksammade i augusti i vår krönika Hexagon – ett luftslott?. Vi läser (DI 23-10-13) att i Hexagon överstiger nu posten goodwill det egna kapitalet. Goodwill uppgår till 114 miljarder kronor och eget kapital till 109 miljarder kronor. Hela företaget börsvärde uppgår till ca 263 miljarder kronor. Man hittar många företag världen över som Hexagon och låt oss grotta ner oss i detta företag och ta det som ett illustrativt exempel.
Goodwill har i Hexagons fall uppstått när man har gjort förvärv av andra företag och betalat mer än värdet av de fysiska tillgångarna i det förvärvade bolaget. Skillnaden, som bokförs som goodwill och som därmed blir en immateriell tillgång i balansräkningen, kan avse marknadsposition, teknik, synergieffekter eller andra s.k. intangibles. Posten goodwill har vuxit i takt med genomförda företagsförvärv och allt är frid och fröjd så länge kassaflödet är positivt.
Goodwill ska enligt regelverket bli föremål för kontinuerlig värdering. Man beräknar det förvärvade företagets framtida kassaflöde och detta diskonteras med hjälp av en fastställd diskonteringsränta. Värderingen måste naturligtvis godkännas av revisorerna som går i god för att värderingen är korrekt. I den värld vi nu lever i får man nog räkna med att lågkonjunkturen innebär en nedräkning av det framtida kassaflödet enligt ovan och det tuffare ränteläget gör att man måste använda en högre diskonteringsränta. Både det försämrade kassaflödet och den högre diskonteringsräntan gör att goodwillen kommer att bli lägre.
Låt oss rent hypotetiskt anta att Hexagons totala goodwill blir 30 % lägre. Då kommer nog bankerna att höja på ögonbrynen. Sannolikt vill de ha en högre ränta på sina krediter eller så säger de upp sina lån. Dock har ju Hexagon lånat upp mycket pengar genom att ge ut obligationer. Förr eller senare löper dessa obligationer ut och man måste ge ut nya. Om man lyckas med att attrahera några investerare så kommer de nog att kräva en ränta på över 10 %. Anta att Hexagons analysförmåga ligger på samma nivå som Ericssons. Då blir det tufft för Hexagons aktieägare.
I det värsta scenariot får Hexagon problem med sitt kassaflöde och får därmed räkna med att kvala in högt på zombielistan.
Ja, detta är inte något uppmuntrande perspektiv. Men ur detta elände kommer vi förr eller senare att möta fågel fenix. Inför detta möte förbereder vi oss genom att bunkra upp vår likviditet på bankkonto och med att analysera företag som vi ska vara beredda att köpa aktier i när tillfälle uppenbarar sig.
Noterat i veckan
Låt oss inte deppa alltför mycket över klimatet. Den nye chefen på IPCC understryker att det hänger på vår egen vilja att genomföra förändringar. I Vetenskapsradion Klotet kunde vi i veckan höra att metan är 80 gånger aggressivare än koldioxiden vad gäller den globala uppvärmningen. Vad som är positivt är att vi kan reducera 30 % av metanutsläppen med investeringar som är självfinansierande. Man kan nämligen ta tillvara läckande metan från rörledningar och industrier och sälja den som naturgas till marknadspris. Vi reducerar då uppvärmningen med 0,3 grader, att jämföra med de 1,5 grader som vi har satt upp som mål. Förhoppningsvis har vi vilja att plocka dessa lågt hängande frukter. Inte ens den värste klimatförnekare kan var motståndare till sådana investeringar.
Delstaten Oregon gick med 5,6 miljarder dollar i överskott förra året och därför har man beslutat att betala tillbaka pengar till sina skattebetalare. I genomsnitt får varje skattebetalare 980 dollar tillbaka. (WSJ 23-10-10). Intressant initiativ.
Lågkonjunkturen börjar göra sig påmind i Tyskland. Landets export till länder utanför EU minskade med 9 % i september jämfört med för ett år sedan och under samma period minskade producentpriserna med 12 %. (FT 23-10-20). Det senare talar för att ECB kommer att avstå från att höja räntan senare i år. Dock tror vi inte att Sveriges Riksbank kommer att avstå utan höjer sannolikt med 0,25 % den 9 november och sedan får vi se om det räcker. Om de för att bl. a. försvara kronan höjer ytterligare en gång till nästa år kommer de att nå vår prognos som sedan länge ligger på 4,5 %.
Den svenska börsen avslutade i moll i fredags och nu har CellaVision, Nibe och TOMRA, favoriter som vi planerar att köpa när börsen nått botten, redan gått ner kring -50 % det senaste året. Värderingarna har därmed blivit betydligt mindre utmanande men ändå varnar vi för att fånga fallande knivar.
Vi konstaterar att det breda svenska aktieindexet OMX SPI i fredags slutade på årslägsta och nedgången sedan all time high kring årsskiftet 2021/22 ligger nu på -27 %. I USA accelererade nedgången under fredagskvällen och därmed slutade även Dow Jones på årslägsta eller ned med ca -9 % sedan all time high i januari 2022. Betänk att Lehmankraschen 2008 slutade med en nedgång med -50 %, IT-kraschen i början av 2000-talet med -60 %, fastighetskraschen på 90-talet med -70 % och allra värst var nedgången i Japan som med start kring årsskiftet 1989/90 slutade med -80 %. Det japanska indexet Nikkei 225 ligger idag 20 % lägre än all time high i december 1989. Tala om de risker som aktieägarna utsätter sig för ungefär var tionde år och nu var det 15 år sedan sist.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
23-10-21 Nr 43
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se